Det har varit sjukt stressigt med allt kring skolan just nu, och mitt i allt insåg jag igår lite saker. Fick rent utav ren panik, då mina “planer” för framtiden måste skyndas på/flyttas om lite, vilket inte var riktigt vad jag har tid eller ork till att tänka på just nu, men ändå sjukt viktigt att jag insåg det nu och inte sen.
Igår såg jag nämligen att master i Psykologi endast startar varje hösttermin. I mitt huvud hade jag någonstans tänkt, vilket jag tidigare skrivit om, att jag nu i höst ska plugga psykologi 2 (och endast det) och sedan söka till Psykologi 2 utvidgad/fortsättning nu till våren samt efter det plugga Psykologi 3 nästa höst. Så VAR planen, som jag nu radikalt måste ändra på. Har pluggat i 2 år, men har endast fått in 84 hp av 120 hp som är 2 års studier. Just därför tänkte jag lägga till lite i vår och nu i höst för att fylla igen luckan. Så tanken var någonstans att försöka fixa en kandidatexamen i Psykologi till nästa höst, total studietid 3,5 år (normalt tar det oftast 3 år, vilket då blir 180 hp). Men eftersom att jag första tre terminerna inte hade någon särskilt bra studieteknik, hade många upp och nedgångar med motivationen, mycket pga biverkningar från diverse olika mediciner jag provat men också en ADHD utredning mitt upp i alltihop. Så fixade jag inte alla poäng. Vilket jag får stå mitt kast för nu. Tidigare hade jag ett helt annat tänk kring mina studier, vilket jag idag har jobbat bort. Mycket tack vare KBT och rätt medicin, men också medvetenhet! Förut gjorde jag allt eller inget. Idag nöjer jag mig med att kanske inse att hellre göra allt bara okej, men att faktiskt göra det. Än att skjuta på det eller inte göra något alls. Mycket bra insikt!
Hursom, har räknat på alla poäng och vad som krävs nu. Innan juni 2014 måste jag ha fått in 180 hp (en kandidatexamen) för att vara behörig att söka in till master i Psykologi nästa höst. Och vägen dit då? Ja, just nu är det hela 94 hp som ska in fram tills dess, det är närmare 1 och ett halvt års studier (60 hp är ett år) på två terminer som annars är bara 30 hp per termin. SÅ, måste alltså lyckas få in 36 hp utöver de 60 hp som jag då måste sätta nu i höst och i vår. Ja det låter svettigt, men det kan gå. Har man en vision så går allt. Jag har valt ett liv och en väg, nu ska jag bara köra all in och stenhårt på den banan hela vägen! Så min plan är att söka både Psykologi 2 utvidgad och Psykologi 3 till våren. Man får max plugga 45 hp per termin, som man är inskriven på (vad jag vet, ska träffa en studievägledare och prata lite mer om detta imorrn). Nu kommer jag plugga Psykologi 2 och därav 30 hp, samtidigt som jag parallellt med det ska försöka fylla igen luckor bakåt i tiden, vilket jag inte riktigt hade räknat med, men its a must! Vet redan nu 15 hp som jag ganska lätt kan få in, som bara består av hemtentor. Sen är den en kurs på 7,5 som jag tänkte skriva saltenta på i december, försöker dela upp allt/belastningen så att det inte påverkar mina studier just nu, som är sjukt viktigt. I vår OM jag lyckas komma in på Psykologi 3 och klämma mig in på bara två kurser från Psykologi 2 utvidgad, fördelat såpass att jag läser den ena parallellt med den första kursen på Psykologi 3 och den andra parallellt med C uppsats skrivandet i slutet av vårterminen som kommer, så kan det gå! Jag har gjort det förr, så varför skulle jag inte klara det nu?
I våras pluggade jag c:a 150 %, lyckades få in 30 av 30 hp på Psykologi 1, samtidigt som jag också skrev 2 omtentor från förra hösten i Sociologin (varav en klarade jag och skrev sen två till nu i augusti, så fick in 21 hp från tidigare plus 30 hp i våras, totalt 51 hp på ett halvår). Om jag klarade det, så måste jag kunna klara att läsa in 45 hp nu i vår och 52,5 hp nu under hösten/vintern.
Många skulle säkert direkt säga, lägg ner du kommer inte orka. Då är det en risk jag får ta, måste i alla fall försöka, går det inte så går det inte! Vill man så kan man.
Sen är det inte säkert att jag kommer in på två kurser nu i vår, eller ens mastern nästa höst. Men det skadar ju inte att testa, brinner man för något och försöker sitt bästa så har man gjort det som går att göra. Skulle jag ge upp nu, och inse att jag står där nästa vår helt utan studier i väntan på att “kanske” komma in näst nästa höst på mastern så kommer jag då få lida för att jag i alla fall kunde ha försökt bygga och snabba på mina planer redan nu! Går allt som det ska, så kommer jag troligtvis vara evigt tacksam!
För nu har jag bestämt mig, det blir en master efter kandidaten, det är verkligen det HÄR jag ska göra, har hittat rätt bana i livet. Sen kan allt hända på vägen, men det kan jag inte styra över så mycket nu. Bara vara så förberedd som det någonsin går att bli.
Långt inlägg om mig och mitt pluggande, men såhär är det!
All in! 😉
