Jaha, här har man levt under en sten i två år tydligen. Tidigare idag på en lektion smet jag iväg en stund för att få svar på lite frågor kring mina studier hos en studievägledare. Det har varit som ett slags orosmoln roterande kring mitt huvud i några dagar, som att jag nästan haft på känn att mina planer och idéer kanske inte skulle fungera i praktiken, och mycket riktigt var det så.
Jo, till det här med studievägledning i allmänhet till att börja med:
Började med att berätta min plan, för denna studievägledare som jag by the way inte alls gillar. Inga namn eller vart jag träffat “hen” men ibland blir jag bara SÅ trött. Om jag går till en utbildad psykolog och studievägledare så förväntar jag mig en hel del såsom: Någon slags input, positiv eller konstruktiv feedback samt någon slags respons på att jag inte pratar med en dator. Såhär ser det tyvärr inte riktigt ut alla gånger. Har träffat mängder med studievägledare och det är få som faktiskt är duktiga och pålästa. I de fall där dem är det, så är fallet istället att man blir översköljd med en negativ våg eller kritisk/skeptisk blick. Ofta vill de också “sälja” in folk på konceptet att program är “the shit” och att göra en kandidatexamen på fristående kurser får man ofta inte särskilt mycket stöd för. Har till och med fått detta bekräftat från personer som är insatta i högskoledjungeln samt en studievägledare där det fanns utrymme att faktiskt ställa den frågan. Ja, allt handlar om pengar. Det är precis därför de vill slussa in så många som möjligt på program, som de med stor säkerhet/förhoppning vet att folk inte hoppar av på. Vad jag förstått det som så får Universiteten pengar för de poäng som personer blir inskrivna på, mer poäng = mer pengar. Har de många elever inskrivna på program som kan vara 3 eller 5 år, så får de pengar för hela den perioden per elev, oavsett om de hoppar av under vägen. Vet inte riktigt om detta är helt sant, men det är den versionen jag hört av flera förhoppningsvis kunniga parter. Läser man då istället 30 hp i taget, så får skolan bara pengar för den perioden, sen är det ju inte säkert att man pluggar vidare efter det, eller ens lyckas “fixa” ihop en skräddarsydd examen på 6 terminer á 30 hp med inriktning på något huvudämne (90 hp). DÄRFÖR är det lättare för studievägledarna att bara föreslå program i första hand, såklart, dock är det ofta svårare att komma in den vägen, inom vissa ämnen. För något år sen var jag hos en väldigt trevlig kille, han hade dock inte så stor koll på exakt hur man ska gå tillväga i praktiken för att ta en examen på fristående kurser inom vissa ämnesområden. Det var jag som lärde honom det, han fick slå upp på datorn för att bekräfta att det stämde. Frågade då om det faktiskt var så att ovanstående stämde, och ja, det är så sa han. Han skrattade många gånger över hur jag bara kom in där och höll en monolog på 15 min (ja jag är duktig på sånt haha 😉 och sen visade det sig att jag kunde mer än honom och han undrade om jag inte skulle ta och bli studievägledare ;D. Hur som, träffade även en annan väldigt trevlig studievägledare senare, hon var nästan tårögd över mina visioner, min resa med ADHDn och min viljestyrka. Hon var så tacksam över att det finns de som väljer att gå sin egen väg och redan tänkt ut allt. Fick sjukt mycket positiv feedback på att jag verkligen ska köra all in! Sen till idag då, “hen” som jag träffade, det var som att prata med en vägg eller en dator med autorespons. Den här personen måste verkligen hata mig efter de två gånger jag varit där haha. Kommit in, varit övertrevlig, berättat om mina visioner och fått svaren typ: Ja så kan man ju göra om man vill det, ja, nej, kanske, vet inte, kolla med någon annan, det där är inte rätt. Ni hör ju ?!
SÅ till monologen jag höll för hen idag (då hen inte säger särskilt mycket). Berättade om min ändrade plan inför våren och nästa höst, som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Det hela började med att ja, man kan läsa/vara inskriven på 45 hp på en termin (30 hp är heltidsstudier) och nej jag kommer inte kunna läsa så pga att jag måste vara registrerad på båda 30 hp kurserna vilket blir 60 hp och det måste man ha speciellt tillstånd för att få göra, vilket är svårt att få. Då berättade jag vidare om varför jag bara tänkt läsa 15 hp av 30 hp på ena kursen, fast jag vill vara registrerad på båda. Detta för att fylla igen luckor som jag har bakåt i tiden, som jag hade hoppats på att slippa gå tillbaka och gräva i. DÅ berättade han något som INGEN annan sagt till mig: För att få ut en kandidatexamen (180 hp) så räcker det inte med att det bara är 180 hp totalt med inriktning på 90 hp avklarat. Nej, då måste man ha fullgjort 30 av 30 hp på allt man läst tidigare. Så jag kan alltså inte tillgodose mig 15 hp av 30 hp i psykologi 2 fortsättning i vår då det ändå inte kommer bli fullgjort. Så enda sättet är att gräva upp och lämna in/skriva omtentor på det som saknas bakåt i tiden, annars kommer jag inte kunna få ut en examen hur som. På ett sätt är jag tacksam över att få höra detta i tid, för nu har jag då två terminer på mig att sätta de 36 hp som saknas bakåt i tiden, samtidigt som jag måste klara de 60 hp som jag pluggar nu/ska plugga i vår. Det som gjorde mig mest ledsen var att jag hellre önskat att få plugga några enstaka kurser till i psykologi 2, som jag inte hinner läsa nu i höst, istället för att gå tillbaka i tiden och läsa upp det som jag varken då eller nu var tillräckligt intresserad av. Men men! Sånt är livet. Något enklare på ett sätt blir det ju då jag faktiskt gått på en hel del lektioner och skrivit vissa tentor men failat i de ämnen jag nu ska fylla igen. Det är mer krävande egentligen att läsa in något nytt. Men vad gör man inte…
Den nya planen blir då att sprida ut detta över två terminer och inte skjuta upp dessa 36 hp till sista månaden i vår, då jag står och ska skriva en viktig c-uppsats. Ska fördela ut detta så att det blir ungefär 150 % studier denna och nästa termin. Men allt bygger fortfarande på att jag då måste komma in på Psykologi 3 i vår, annars faller allt direkt. Hoppas och försöka kan man ju göra! Så nu är det bara att köra på helt enkelt! 🙂
