Metamina

I slutet av maj 2012 testade jag min första ADHD-medicin, Concerta. Det fungerade bra i början, dåligt vid varje dosupphöjning. I september började jag då istället med ett annat preparat som liknar anti-depressiva i hur den byggs upp i kroppen, men inte alls med samma verksamma ämnen. Strattera (Atomoxetin) heter det. Fullt resultat känner man oftast inte förens efter 6-10 veckor ungefär. Olika från person till person. Efter att ha gått upp i maxdos för min kroppsvikt på den efter 3 månader så tog jag det aktiva besultet att sluta. Visste inte längre vem jag var, om det var jag själv eller medicinen som påverkade hur jag mådde. Det blev inge bra helt enkelt. Samt med väldiga biverkningar.

Efter det hade jag två veckors uppehåll, för att se om vissa saker försvann och vad som var jag. Insåg då att jag hade betydligt mer djupgående och inrotade problem i grunden än vad jag tidigare trott. Tänkte då att jag kanske klarar mig utan medicin, vissa dagar var ju faktiskt bra. Men sen gick det snabbt utför. Min överhängande trötthet, igångsättningssvårigheter och framförallt humörsvängningar blev för påtagliga.

Det jobbiga i nu när jag faktiskt vet om min diagnos och att det FINNS medicin eller hjälp att få. Att det finns människor som blivit oerhört hjälpta av det, så blir man nog lite kräsen. Den vetenskapen gör att jag hela tiden strävar efter en förbättring eller ett resultat. Har inte samma tålamod med mig själv då jag vet vad det grundar sig i. Även att dem dagarna medicinerna har fungerat, varit riktigt bra. Detta skapar nog ett evigt sökande om förbättring eller ökad livskvalité, skulle jag tro.

Efter dem två veckorna utan medicin blev jag lite ledsen, har så många gånger tappat hoppet och tålamodet under resans gång. Men det var bara att gilla läget.

Min läkare och jag var ändå eniga om att det var bra för mig att få landa och se hur jag faktiskt är utan medicin. Efter flera månader med medicin slutar man se eller tänka på vad som händer samt blir mer kräsen antar jag.

Då var jag själv inne på att testa Ritalin, då jag hört att många som testat både både Concerta och Strattera fått tillfredställande resultat på Ritalin. Men min läkare föreslog då Medikinet istället, då det sägs ha mindre biverkingar än Ritalin men är väldigt snarlikt. Om man som jag har väldigt lätt att få ångest och bli deppig så kan det bli värre.

Första två dagarna var jag helt salig, kände att äntligen har jag nog hittat rätt. Men oj så lurad jag blev. Min kropp fylldes av eufori och förhoppningar som snabbt avtog.

Blev ännu mera känslig för mina svängningar, mer agressiv, okontrollerbar osv.

Sömn och aptit är dock inget jag alls haft problem med sen Strattera, vilket känns skönt. 🙂

testade fram och tillbaka i några dagar, gick även upp i dubbel dos, inget blev bättre på verken låg eller hög dos tyvärr. Så tvingades sluta med den också.

Har haft ett snart tre veckors uppehåll, vilket har fått mig att tänka om några gånger till.

Tidigare i veckan pratade jag med min läkare och fick för första gången förslaget på adhd-medicinen metamina eller även kallat Dexamfetamin, beskrivs på denna sida enligt nedanstående:

Metamina (Dexamfetamin) :

Preparatet påverkar både noradrenalin och dopamin hos patienten. Preparatet ger en dramatisk ökning av mängden transmittorsubstans i noradrenerga och dopaminerga synapser i centrala nervsystemet, vilket beror på en aktiv utpumpning av transmittorsubstans i synapsklyftan från den presynaptiska nerven. Den ökade mängden transmittorsubstans i synapsklyftan leder till en kraftigt ökad aktivitet i noradrenerga och dopaminerga receptorer i centrala nervsystemet, främst i cortex cerebri och det retikulära aktiveringssystemet.

Dexamfetamin som läkemedel används i svårare fall av ADHD, ADHD-DCD, eller då metylfenidat som i stort sett numera är standardalternativ vid farmakologisk behandling av grupperingar inom ADHD, på grund av olika skäl inte kan användas eller ger önskvärt resultat på patienten.

Dexamfetamin brukar beskrivas som mildare och mindre ångestframkallande än metylfenidat, och ska sakna de kroppsliga biverkningar som vanligtvis tillkommer, exempelvis skakningar, ledvärk, spänningshuvudvärk, muskelkramper, högt blodtryck, snabb puls och illamående.

Här finns mer info om Metamina. Det står dock inte med i FASS då det ej är ett godkänt läkemedel i Sverige. Vill också påpeka att detta läkemedel inte är ren amfetamin utan förstadiet till det, amfetamins d-enantiomer.

För att få testa det och att en läkare skickar in en enskild förfrågan om godkännande så måste man ha testat tre olika mediciner utan tillfredställande resultat eller med påföljd av överhängande jobbiga biverkningar. Medicinerna är; Strattera (Atomoxetin), Concerta och Ritalin eller väldigt snarlikt som jag har testat, Medikinet varav dem tre sistnämnda alla innehåller Metylfenidat.

Som jag tidigare nämnt och lärt mig under de ADHD-föreläsningar jag varit på/fortfarande går på, så vet man att det typ “sover” där framme i frontalloben (Frontal Corex) på personer med ADHD/ADD, man har en underproduktion. Frontallobens funktioner är att styra våran koncentration, omdöme, tal och kontroll av handlingar.

Därför kan medicin hjälpa till att knuffa på det här, som annars är svårt att styra över. Det är också extremt mycket lägre dos i dessa läkemedel jämfört med om man tar knark eller rent amfetamin tex.

Tillsammans med Kognitiv beteendeterapi och Dialektiskt beteende terapi, där man får hjälp med problematik man har i vardagen så kan det bli riktigt bra.

För mig som är övertrött för att sedan helt vända om och bli överentusiatisk så får man då en jämnare balans i vardagen. Dessa svängningar påverkar ju såklart hur man mår, och därför kan man lätt få ångest och depressioner tyvärr.

Om två veckor träffar jag min läkare igen och får reda på lite mer om just Metamina. I början av mars kommer jag även börja gå KBT, kom med i den gruppen som startar nu i vår! Finally! 🙂 Dock har det varit lite rörigt om hur länge det håller på. Först läste min läkare om att det pågår i 6 veckor, sen frågade jag dem som håller i det på förra föreläsningen, då sa dem 2. Sen ringde jag och kollade, då var det helt plötsligt i 14 veckor. Haha ja så det hela är mycket rörigt tydligen.

Den 18:e februari ska jag på infomöte inför KBTn, förhoppningsvis får jag väll mer riktiga svar då. 😉